Projektet Kommunikation genom ny teknik
Webbsajten kommed.nu skapades ursprungligen som en del av projektet ”Kommunikation genom ny teknik”. Detta projekt bedrevs 1999-2002 av arbetsterapeut Gerd Zachrisson vid kommunikations- och dataresurscentret DART i Göteborg och logoped Bitte Rydeman vid dataresurscentret DaKo i Halmstad. Projektets syfte var att ta fram nya kommunikationslösningar för barn och ungdomar med svåra rörelsehinder och talhandikapp. Projektet fick stöd från Hjälpmedelsinstitutet och Kfb/Vinnova.
Det finns tre rapporter från projektet:
Dynamiska kommunikationshjälpmedel och styrsätt för personer med rörelsehinder. Denna rapport innehåller bland annat beskrivningar av styrsätt och dynamiska kommunikationsprogram.
Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK)
Kommunikation genom teknik – ur ett vardagsperspektiv
Sammanfattning av projektet Kommunikation genom teknik
Projektet ”Kommunikation genom teknik, med utgångspunkt från familje- och närmiljöinriktad intervention” har bedrivits av logoped Bitte Rydeman vid dataresurscentret DaKo i Halmstad och arbetsterapeut Gerd Zachrisson vid kommunikations- och dataresurscentret DART i Göteborg. Handledare har varit professor Eva Björck-Åkesson, då vid Mälardalens högskola i Västerås.
Den ursprungliga projektansökan ställdes till Hjälpmedelsinstitutet och vidarebefordrades därifrån till KFB. Ansökan avsåg ett treårigt projekt med både teknisk och klinisk inriktning. Anslag beviljades både från Hjälpmedelsinstitutet som bidrog till den tekniska delen, och KFB (senare Vinnova), som bidrog till den större, kliniska delen. Syftet med denna del av projektet har varit att praktiskt prova metoder för att förbättra samspelet med omgivningen för barn/ungdomar med svåra rörelsehinder och talhandikapp. Det har också varit att beskriva de erfarenheter som kommit fram genom projektet, så att de blir tillämpningsbara även för andra.
Projektet har i sin helhet bestått av följande delar:
Del I:
I det första delprojektet, som finansierades av Hjälpmedelsinstitutet, inriktade vi oss på själva hjälpmedlen. Vi ville bland annat ta reda på om det fanns några nya, bättre styrsätt till kommunikationshjälpmedel än dem vi redan kände till. Vi ville också titta närmare på en särskild typ av kommunikationsprogram som vi såg hade stora möjligheter för den brukargrupp som vi tänkte på – s.k. dynamiska kommunikationsprogram. Resultatet av delprojektet publicerades i en rapport kallad “Dynamiska kommunikationsprogram och styrsätt för personer med rörelsehinder” (Rydeman & Zachrisson, 2001) som gavs ut av Hjälpmedelsinstitutet.
Del II:
Med uppdaterade kunskaper om programvaror och styrsätt ville vi omsätta våra idéer i praktiken. Det har vi gjort i det interventionsprojekt med tre svårt rörelsehindrade, icke-talande barn- och ungdomar som genomförts med stöd från Vinnova (tidigare Kfb) och som vi rapporterar om här. Idéerna handlar inte bara om hjälpmedel utan i lika hög grad om omgivningens och andra faktorers betydelse för framgångsrik användning av kommunikationshjälpmedel och om hur man bör gå tillväga för att introducera hjälpmedlen. Under projekttidens gång tillfördes ytterligare medel från Vinnova för ge extra möjlighet till belysning av omgivningsfaktorernas betydelse.
Gemensam problemlösning är en metod som vi har velat tillämpa i projektet. Det handlar om hur man genom samarbete kan komma fram till vardagsfunktionella lösningar för personer med kommunikationshandikapp och utgångspunkten är den modell för gemensam problemlösning som utvecklats av Mats Granlund och Eva Björck-Åkesson. En påbörjad rapport från KomP-projektet vid Bräcke-Östergård kring Gemensam problemlösning vid AKK togs in i detta projekt och vidareutvecklades i samarbete med professor Eva Björck-Åkesson vid Mälardalens Högskola. Resultatet blev en fördjupad rapport kallad ”Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK)” (Zachrisson, Rydeman & Björck-Åkesson, 2002) som publicerades av Hjälpmedelsinstitutet 2002. Dessa båda rapporter, “Dynamiska kommunikationsprogram och styrsätt för personer med rörelsehinder” och ”Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation”, har utgjort en viktig bas för arbetet med brukarna och deras omgivning i interventionsprojektet.
Sammanfattning av interventionsprojektet
Interventionsprojektet ”Kommunikation genom ny teknik – ur ett vardagsperspektiv” har handlat om att praktiskt prova metoder för att förbättra samspelet med omgivningen för barn/ungdomar med svåra rörelsehinder och talhandikapp. Brukarna i projektet har utgjorts av tre personer samt deras anhöriga och personal från bl.a. skola, dagcenter, kommunikationscenter och habilitering. Brukarna har alla mycket svåra rörelsehinder, saknar tal, men har god eller ganska god språkförståelse och stora kommunikativa behov. I sin kommunikation använder de sig av symbolkartor som de pekar på med hjälp av blick, minspel, peklampa och/eller genom att svara ja/nej. De har haft mycket svårt att styra högteknologiska kommunikationshjälpmedel.
Insatserna från projektets sida har gjorts i brukarnas vardagsmiljö och i samarbete med den personal som brukarna och deras familjer har kontakt med till vardags. Brukarna i projektet har alla under projekttidens gång börjat använda dator med dynamiskt kommunikationsprogram. De dynamiska kommunikationstillämpningarna har skräddarsytts under projekttiden för alla tre brukarna. Alla har parallellt med dessa använt lågteknologiska hjälpmedel i form av manuella kommunikationskartor.
Både brukarna själva och personer i deras närmiljö (lärare, familj, assistenter) har under projekttiden varit delaktiga i kartläggning och åtgärder. Detta har bidragit till att ny information och kunskap har kommit fram. Denna kunskap har använts i interventionsprocessen och bl.a. lett till förändringar i omgivningen, både när det gäller produkter, personligt stöd, attityder och tjänster. Utan gemensam problemlösning skulle arbetet troligtvis enbart ha inriktats på de högteknologiska lösningarna. Nu var det många andra problem och lösningar som lyftes fram.
Kartläggnings och utvärderingsinstrument som COPM och Talande matta har visat sig fungera mycket bra för icke-talande personer. De har fungerat som ett stöd vid prioritering, problemformulering och uppföljning på brukarnivå. ICF har gett en värdefull struktur för problemformulering, problemförklaringar, målformulering, åtgärder och utvärdering.
Insatserna kring de högteknologiska lösningarna har i hög grad inriktats på att öka personernas aktivitetsförmåga. Mycket tid har gått åt till att lära sig hantera själva hjälpmedlen – styrsätten och programvarorna. Datorlösningarna har dock för det mesta haft begränsad betydelse för brukarnas delaktighet i det dagliga livet. Det som snabbast och mest genomgripande haft betydelse för alla tre brukarnas delaktighet i vardagen har varit de lågteknologiska hjälpmedlen i kombination med att de haft personer runt omkring sig som lärt sig att tolka deras kommunikationssätt. Personliga assistenter har varit mycket viktiga för brukarnas möjlighet till delaktighet och självbestämmande. I det dagliga samspelet har de lågteknologiska lösningarna (t.ex. blisskarta och laserpeklampa) snabbt kunnat anpassas och användas i olika situationer, medan datorhjälpmedlen vid specifika tillfällen fungerat som viktiga komplement för att t.ex. kunna skriva, leka, experimentera med bokstäver och ljud, bläddra i fotoalbum och arbeta självständigt.
Projektet har visat att det behövs stora, kontinuerliga insatser för personer med svåra rörelsehinder och avsaknad av tal och att sådana insatser ger resultat. Inte alltid de resultat man förväntar sig, men ändå påtagliga resultat som har betydelse för brukarnas vardagskommunikation, självbestämmande och självständighet.